....måste vara ganska ansträngande.

Jag tar hand om min brorsdotter i bland. Just nu faktiskt. För tillfället är det lugnt och skönt, för hon sover, men när hon är vaken vill hon riva min lägenhet.

Det är jätteskoj att ta hand om henne, men när hon åker iväg drar jag en lättnadens suck, för jag är så himla slut. Av bara några timmar!

Hur i helsike orkar ni morsor? Varje dag. Varje timme. Hela tiden någon som kräver er hela uppmärksamhet.

När duschar ni? Går på wc? Äter? Bloggar? Klär på er?

Jag är hemskt rädd att jag skulle bli en sån där ful och skitig mamma om jag någonsin blir en.
Jag har alltid tänkt att ifall jag blir morsa ska jag minsann inte ändra på mitt liv. Jag ska ha lika snygga kläder, gå på café lika ofta och springa på festivaler.

Under den här hösten har jag börjat tvivla på att det faktiskt är möjligt.

1. Ungarna kladdar ner ens fina kläder direkt.
2. De blir rastlösa på café.
3. Sova i tält med en ett-åring. Njaaaa. Jag tror inte det.

Som tur är så är jag inte morsa. Jag älskar min brorsdotter och hon räcker gott och väl till. Låtsasmorsa några timmar i veckan. Det är grejer det.

Läste igenom min blogg lite grann och kan konstatera att det hänt en del under de två år som gått sedan jag började blogga.

Jag har bott i tre olika lägenheter (nu i den tredje alltså. Ensam den här gången). Jag har hatat att flytta, jag har hittat skatter i flyttlådorna och jag har bott i kaos.

Vad har jag lärt mig av detta? SLUTA FLYTTA! Jag förstår inte varför jag ska flytta hela tiden. Argh. Det bara händer. Jag är cursed.

Jag har också kunnat konstatera att hösten alltid är en mörk och rent ut sagt skitin period, och att våren blomstrar av kreativitet och lycka.

Längtar väldigt mycket till sommaren. Och våren. Men mest sommaren. Har kanske tänkt försöka vara lite ledig i år till och med. Kanske åka iväg på en längre resa...

Så kan jag också konstatera att jag shoppade väldigt mycket förr. För mycket kan jag nog säga. Trist, men lärorikt för mig att ha shoppingförbud alltså.

Och så kan jag också konstatera att Petter tar de finaste Dagens bilderna. Måste sätta honom i arbete igen.



Höstdagens.

Vargar är fina djur. Just sayin'.

(Tänk att få möta en varg. Vilken känsla).

För ett år sedan adopterade Radio X3M en räv. Hennes namn blev Mikael J, eller Micke J. som hon ofta kom att kallas.

Min uppgift var att hälsa på henne, ta reda på en massa intressant fakta om rävar, ha rävpälsdebatt och slutligen - hitta ett nytt hem åt henne.

Jag hade tur som hittade Markku Harju. En riktig djurvän som tar hand om alla slags djur. Tama som vilda. Getter, hästar, svanar, duvhökar, berguvar, citykaniner, hundar med mera med mera.... och nu också en räv.

Jag är så lycklig över att hon fått fortsätta leva och att allt ordnade sig till slut. Jag hoppas hon får ett långt och lyckligt liv nu. Markku sa att man kan gå ut och gå med henne i koppel snart. Jag ska anmäla mig frivillig. Helt klart.

Så här såg det ut för ett år sedan när jag överlämnade räven till Markku.

I dag besökte jag henne igen.



Hon har en stor bur och ett eget litet hus.



Hon var jättenyfiken och väldigt intresserad av min kamera.



Söta och gosiga Micke J. Så fin, så fin.

Här kan ni se när hon försöker bita Markku. Med kärlek förstås.

I ett hemligt kontor under jorden gömmer sig en något räddhågsen dam.



I mörket gömmer sig mörkbruna läderbyxor och Dr. Martens.



Ett favorithalsband.

På grund av min ekonomiska situation (läs: pank) har jag belagt mig själv med shoppingförbud.

Det är jäkligt jobbigt. Speciellt nu när allt vårmode börjar pluppa upp här och var. Det finns så mycket jag vill ha. Så mycket jag vill leka med. Men jag får inte!

Jag måste ta vara på min gamla garderob. Tur för mig att den är väldigt stor. Den är uppdelad på tre ställen: sovrummet, vinden och hemma hos mamma och pappa.

Ett shoppingkryphål jag gett mig själv är loppisprylar. Är de tillräckligt billiga får jag gå lös på dem. Ska kanske iväg på loppisrunda i helgen, då vill jag hitta:

* Små tavelramar
* Bordslampa för sovrummet
* Anorak a´la 50-tals skidmode
* Keps
* Gul tröja
* Vit skjorta
* Jeansskjorta

Det finns så mycket jag vill och borde göra. Men just nu gör jag inget alls.

Det känns ganska värdelöst. Samhället är uppbyggt på att man ska jobba hela tiden. När man inte kan göra det. När man egentligen vill, men det bara inte fungerar, då är man inte riktigt värd att få finnas på något sätt.

Så just nu sitter jag här och önskar att jag kunde njuta av att vara ledig några dagar, men det enda jag ser framför mig är en lång korridor. Och dörrar jag borde gå igenom.

(Och i ett hörn står en väska med alla gradupapper. Den är tung. Den ropar på mig, men jag ser på den med avsky. Jag kan inte förmå mig att röra i den).

Tog en promenad i dimman igår. Det kändes som att gå vid jordens ände. Eller att vara instängd i en bubbla. Jag ville bara gå fram till den där vita väggen och sticka hål i den för att få se vad som fanns på andra sidan.

Sedan lättade dimman och allt blev normalt igen.

Sitter på årets mediespråk och lyssnar på intressanta föreläsningar. Stina Dabrowski var fenomenal. Mycket intressant. Nu är det sociala medier som står på agenden. Ska återgå till att lyssna. Hepp!

Jobbar hårt och springer lite i snön.



Jag hade en bil på axeln.



Petter lekte lite med blixten.



Nytt halsband från Edinburgh.



Bruna, asbekväma skor.



Jag-är-så-ledsen-och-skriver-deprimerande-poesi-bild.